i'll be back soon.
Bloggen kommer stå tom ett tag. Av personliga skäl. Vi får se om jag ens kommer tillbaka. Jag valde att starta den här bloggen för att så småningom komma tillbaka till den bloggprofil jag en gång varit, en som bara skrev och som ventilerade det som behövde ventileras. Min första blogg fungerade bra i flera år, innan några som inte skulle läsa den gjorde det. Då fick bloggen lösenord. Och lösenordet knäcktes och återigen fel personer läste. Jag bytte lösenord, igen. Och igen. Till sist var det jag och två till som hade lösenordet. Nu har ingen det, inte ens jag själv. Jag har glömt det. Förvirrat bort det. Tappat det i härvan av olika bokstäver och siffror, bakvända ord och engelska fraser. Bloggen som jag skrev på, från 2005 till 2010 är stängd för alla. Den finns kvar men är nästan onåbar. Där finns många minnen, många hemska men ändå minnen. Minnen och tankar, känslor och ord som jag velat bli av med. Som jag behövt skriva ner, för att få bort dom. För att få ut dom. För det är så jag gör. Jag är inte särskilt verbal, har ibland svårt att sätta ord på exakt det jag känner. Har svårt att säga det. Men texterna flyter alltid. Alltid. Det rinner ut i fingrarna och jag tänker inte ens. Precis som nu. Det som började som en ursäktande rad har blivit något annat. Men tyvärr verkar det inte som att den här bloggen kommer kunna fortsätta så. Tyvärr verkar det som om jag måste flytta, igen. För att personer som jag inte vill ska läsa, har hittat hit. Och läst. Tagit del. Lämnat fotspår efter som. Rivit upp sår och gjort mig arg och röksugen (och jag röker inte ens längre). Vi får se hur det blir, jag som äntligen börjat trivas här. Med mina skeva moln och med mitt nya alterego - sofialou. Vi får se hur det blir. Lösenord, ny adress eller bara att vänta ut. Jag återkommer, I'll keep you posted. Ni som har mig på twitter, följ mig där, för där finns jag.
P.S Texten i 400 slag-inlägget är raderad av ett enda skäl; Inte ens internet är fritt längre.
P.S Texten i 400 slag-inlägget är raderad av ett enda skäl; Inte ens internet är fritt längre.
i follow rivers.
dear fat, leave me alone
Att tillägga: tröttheten/ilskan/frustrationen över att man har tjockat en hel helg, sett framemot söndagen då man kan träna, men vaknat upp med nackspärr+låsning i ryggen och får träningsförbud efter att ha checkat av med sin naprapat.
SÅ.JÄVLA.TRÖTT.
400 slag.
Det känns tungt att det alltid ska finnas något svart, att det aldrig bara kan få vara.. Vitt.