Empire state of mind.

Tidigt tidigt imorgon åker vi. Det känns bra, det kommer gå fort. Jag har fått vara med min fantastiska man i 2 hela dygn nu, sida vid sida hela tiden. Det har gjort allt lite lättare, även om jag vill att han ska följa med. Det kommer gå bra. Jag är redo, pengarna är växlade, väskorna är packade. Jag har suttit och spanat in vad jag ska handla från Victoria's Secret, kollat adresser till Marc by Marc Jacobs, huset där Carrie bor i Sex and the City och hittat ett gäng restauranger som jag inte ätit på som måste besökas. Det kommer bli bra. Så sjukt jävla bra. Så, nu kör vi. Jag kommer hem tidigt nästa söndag, den 15e.

New York, här kommer vi!

otacksamhet.

Just för stunden längtar jag inte ens till New York. Jag vill inte ens åka dit. Jag får bara ont i magen. Ont i kroppen, i hjärtat och i alla mina tankar. Jag måste då och då blinka bort tårar och andas djupa andetag. Det har inte med att jag är flygrädd att göra, jag har flugit så många gånger så jag vet hur det går till. Jag vet att det är onödigt att oroa sig. Det som är jobbigt är att åka ifrån. Jag vill inte. Vill.inte. Åka ifrån. Vill inte.
Jag pratar ofta med barnen på jobbet om att sakna. Att det är en jobbig känsla, men att det inte är något farligt alls med att sakna. Att det är bra att göra det ibland, så man kan uppskatta det man saknat, när man väl återser det igen. Oavsett om det är en sak eller en person. Jag har pratat med så många barn om det, tröstat när dom saknat sina föräldrar, berättat att alla saknar. Stora som små. Att det inte är något farligt utan bara helt normalt.
Och så sitter jag själv här nu, livrädd. För att sakna.
Det är den värsta känslan jag vet. Inte att oroa sig, att vara arg eller ledsen. Saknad är det värsta. Och jag är rädd för det. För den känslan.
Jag vill inte åka till New York. Inte just nu. Trots att det förmodligen är min sist familje-resa på länge, som jag får betald av mina föräldrar. Jag kan inte vara tacksam just nu. Jag vill inte åka. Inte åka ifrån. Vill boka en femte plats eller avboka min.
Jag vet att det är larvigt. Men jag hatar det. Hatar att vara ifrån.
Senast vi var ifrån längre än några dagar var första veckan i november, 2010. Jag åkte till Abu Dhabi/Dubai och solade i 7 dagar. Var bakfull och ledsen på planet dit, trots att min bästa vän bodde där då. På vägen hem sov jag hela vägen. I 9 timmar. Ville att det skulle gå fort. Ville landa fort. Komma hem fort. Hetsade i taxin. Skynda skynda.
Hade knappt hunnit vara hemma i en timme innan det ringde på dörren och där stod han, min fina. Som jag inte vill vara ifrån men som jag nu åker ifrån. I 8 förjävligt långa nätter.
När vi precis hade blivit tillsammans och skulle fira 3 månader ihop åkte han iväg. I 12 nätter. På partyresa till Malta med 10 grabbar. Jag var inte ens orolig. Vi hördes inte ens alla dagar. Men jag var ändå lugn.
Det har blivit värre nu. Nu när jag har hunnit inse (väldigt länge) att jag inte kan vara ifrån. Inte vill vara ifrån. Såklart vet jag att man måste, att det är nyttigt. Det vet väl jag också, och ibland måste man vara det. Men då är vi i samma land. Jag tycker inte om att åka bort. Till ett annat land. Med tidsskillnad som gör det svårt att prata i telefon. Som gör sms:en äckligt dyra. Jag gillar det inte.
Även om New York är min drömstad. Min bästa stad. Som jag inte har sett på 5 år och som jag behöver, och längtar efter. Så är jag otacksam. Otacksam för att jag får en resa dit.
Bara för att jag inte vill åka ifrån min pojkvän.
Men vi får inte glömma att han är min bästavän också. Min andra halva.
Mitt allt.
Det kommer gå bra, 8 nätter i staden som aldrig sover kommer gå fort.
Och jag kommer sakna. Men det kommer vara okej.
Det måste vara okej.
Jag måste bara förena mig med tanken.
För i övermorgon åker vi.
Jag längtar.
Och jag längtar till den 15e april.
Då vi landar på Arlanda igen,
och jag får hångla med min andra halva igen.

I have a dream.

Jag är sjuk. Fan för det. Har hyrt fyra filmer. Handlat för nästan tvåhundra kronor på apoteket. Ätit glass och pizza. Och drömt om ett liv bättre än det här. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt liv men jag vill ju bli något. Jag vill att det ska hända något. Jag trivs på mitt jobb och när det är vår i Stockholm är det världens vackraste plats. Men. Vem är jag? Ingen vet vem jag är.
I hela mitt liv har jag velat bli något annat än en vanlig svensk. Jag vill inte jobba med ett jobb där jag aldrig kommer synas, där ingen kommer veta vem jag är. Jag vill bli något mer. Något extraordinärt. Bli en kändis. Göra filmer. Skriva böcker. Synas i tidningar. Bli ett namn. Hur jävla töntigt är inte det? Men jag vill det. Jag vill bli något mer än bara en vanlig svensk som betalar skatt och tullavgifter. Jag vill bo i New York, skriva, bli ett namn. Jag har sett alldeles för mycket serier och filmer, och ja, jag vet att jag är drabbat av Sex and the City/Sarah Jessica Parker-syndromet, men vafan. Jag vill ta min man och bo i New York. Och låta något hända. Det känns som att det inte kan hända här. Sverige är fortfarande för litet och tar upp alldeles för liten plats på kartan.
Jag vet inte hur, men jag ska lyckas. På något jävla sätt.
Men först ska jag bli frisk. Helst nu, tack.

en lördagslista.

Dagens låt: 999 - Kent <3
Dagens frisyr: Som vanligt, utsläppt och ruffsigt.
Dagens smink: Också som vanligt - concealer, underlagspuder, solpuder, ögonbrynspenna, mascara. Läppsalva!
Dagens klädsel: Svarta skinnimitationsjeans från Zara, svart baströja från Zara, svart fransblus över, svart cashmerekofta från Acne, svarta docs. Väldigt färgglatt! 
Dagens händelse: När det manliga butiksbiträdet på Beyond Retro satte på Dolly Parton på högsta volym inne i butiken och dansade loss i sin paljettjacka med matchande nätlinne där under. Alltså herregud. När jag hånglade med Axel imorse. När Linn och jag dog kläd-döden inne på Acne <3
Dagens planer: Dagens plan var att skjutsa Axel till högskoleprovet, att övningsköra, plugga teori och duscha. Gjort allt detta. Kvällens planer är att öla iförd min nya klänning, hångla med Axel och skratta med kompizar!
Dagens vill ha: New York. En vecka kvar!!!
Dagens saknad: Ärligt? Godis. Ska.inte.äta.
Dagens tråkigaste: Hungern som inte vill ge med sig. 
Dagens mat: Frukost bestående av blåbärssoygurt med torkad frukt och nötter i. Två cappuccino. 
Dagens kärlek: Vaknade med världens bästa nalvnakna pojkvän bredvid mig. Att han ringde mig under varje paus under högskoleprovet <3 Och att jag upptäckte att Kents nya singel är så magiskt bra!!
Dagens humör: Bra! Hungrig, men bra! LÖRDAG ju!
Dagens köp: Tre spets-BH:ar, en ring, ett par solglasögon+fodral, en klänning från Acne, två cappuccinos. Eh. Shoppingförbud var det ja.

last few days

Okej, jag ska blogga. Tiden har bara inte räckt till, jag har gjort så satans mycket under veckan. Tiden bara rinner iväg. Men här är i alla fall lite snapshots från min iPhone, från de senaste dagarna.

Förra veckan, onsdagen, var det en fin solnedgång.
Och trots att klockan började närma sig kväll så visade Katarinahissens termometer hela 15 grader!
Jag handlade nya nagellack (det och skor är min stora last) och blev glittrig. Detta lack kommer från American Apparel och heter Supernova, helt magiskt.
På torsdagen satt jag hos min bästa frisör i 6 timmar och gjorde en dip dye. Eller ja, egentligen var ju topparna de enda jag inte färgade helt men ja. Nu är jag i alla fall brunis+blondis! (Har bättre bilder)
På fredagen gick jag och mannen på stan efter jobbet, åt årets första glasspinnar (Magnums nya <3)
Och så gick vi till den nya hypade gallerian Mood, som var asfet! Sjukt mycket folk, skön stämning, schyssta matställen och barer. Dock inte särskilt många bra affärer, men en del fina inredningsbutiker och en stor Rodebjer att tacka för!
På kvällen dippade vi morötter och drack öl. Somnade typ 21.30. Så.jävla.trötta.
På lördagkvällen bjöd jag min fantastiska pojkvän på middag på Mamas and Tapas där vi åt sjukt god tapas, blev skrattiga på vin och njöt av varandras sällskap.
Efter middagen blev det barrunda på söder, och vi hamnade till slut på våran stammisrestaurang Koh Phangan, där personalen typ känner oss för att vi är där så ofta. Drack stora kalla Singhas och Chang, nom. Efter det mötte vi upp massa folk, drog till Berns och körde järnet in på småtimmarna. Väl hemma var jag så full att jag storbölade för att jag fick fel beställning på Max och ja, jag var nog allmänt jävlig mot Axel. Men! Jag har en sådan fantastisk pojkvän som vet hur man löser det mesta, så han passade upp på mig, ställde mig och sig själv i duschen vid 05.00 på morgonen och så duschade vi bort min fyllesorg. På morgonen hade jag (och har, som alltid i flera dagar efter) världens ångest. För att jag bråkar och blir ledsen för ingenting, alltid när jag blir för full. Har för mycket svart inom mig, så är det bara. Dark and twisted girl.
HURSOMHELST, när vi vaknade på söndagsmorgonen var det den 25 mars, also known as våffeldagen och min och Axels 2-årsdag. Att få ha varit tillsammans med den här människan i 2 år är det mest fantastiska som har hänt mig. Jag kan inte ens beskriva med ord hur lycklig han gör mig. Eller hur bra han får mig att få. Jag vill vara med honom, alltid <3
Du är världens bästa person! Mitt allt.
Och så fick jag ett så himla fint armband i 2-årspresent. Jag <3 Marc by Marc Jacobs, förutom Axel så är MBMJ och Acne mina stora kärlekar i livet.
Idag har jag haft körlektion, och på vägen hem spanade jag efter vårtecken.
Och dom var inte alls särskilt svåra att hitta!

BARGAIN MARKET!

 


Hej lovers! Jag har haft fullt upp denna vecka, därav den icke-existerande uppdateringen. Har bland annat kört halkbanan och tagit ett steg närmare körkortet, övningskört, pluggat teori, rensat kläder, märkt kläder, jobbat, tränat, hånglat etc. En sjukt bra vecka med andra ord, och jag kommer avsluta den på det grymmaste sättet man kan. Jag kommer nämligen, under både lördag och söndag, stå på Bargain Market inne i Skrapan på söder och sälja ut min garderob! Hur grymt låter inte detta?! Jag kommer bland annat sälja en del drös med fuskpälsar, äkta skinnjackor, nya nästan oanvända jeans, klänningar, skor och massor därtill! Så ta och kom in i värmen, mys och shoppa loss på Stockholms bästa second hand-marknad, nu i helgen, 12-18, BARGAIN MARKET!! För att hitta just mitt bord: leta efter kaninlampor, kommer nämligen ta min bästa rosa lampa Sune och pojkvännen som sällskap. Välkomna!!

P.S Om det finns någon där ute som är grym på att designa bloggar, KONTAKA MIG! Allt blir så mycket roligare med en design man trivs med, och jag trivs inte med min. Vill bara ha en enkel design med stor header och tydligt namn, piece of cake. Maila mig om ni vet något, jag är villig att betala! [email protected]

NYC.

Om några veckor sticker jag iväg till älskade New York! Det kommer bli späckade dagar, milslånga promenader och en sjukt fattig Sofia när jag återvänder hem igen efter 8 nätter. Min man kommer jag sakna också, ofc. Jag har en to do-lista att bocka av under dagarna, saker som jag missade att göra när jag var där senast. Men har ni några tips eller must do's som jag inte ska missa? Hit me!

Big brother.

Har knåpat så sjukt mycket med bloggdesignen nu, har till och med övervägt att skapa en ny blogg bara för att det skiter sig gång på gång. Nu har jag en design som kommer och går, vi får se hur länge den varar! Jag ger i alla fall upp för tillfället, lutar mig tillbaka och kollar på Big Brother isället. VÄRDIG avslutning på denna helg!

cases.

Okej men ärligt, hur snygga är inte dessa skal? Vill ha varenda ett. Att mitt iPhone-skal dessutom är trasigt gör inte köplusten mindre. Kommer nog beställa hem ett i veckan, det lutar åt antingen det första eller sista. Men vad vet jag, har ju bara kikat på typ 5 sidor av 1361 stycken. Så vem vet. Det finns fina skal på varje sida liksom. Från Society6!

Vet by the way inte varför sista bilden blir mindre, har experimenterat med det ett tag men nu får det fan va. Designen på bloggen får också vara såhär ett tag nu, tills jag har kommit på något bättre. Så får vi se hur det blir så småningom. Allt krånglade så sjukt mycket nu när jag har suttit och ändrat och fixat, så jag låter det vara för kvällen.

feelin' some spring.

Solen strålar som bara den utanför fönstret. Och jag längtar så satans mycket efter sommaren nu. Låt åtminstone våren komma på riktigt. +7 grader utomhus just nu, låt det få vara så nu!

Förresten, designen på bloggen är inte helt färdig än. Give me some time, den är under konstruktion!

soon to come.

Är det bara jag som längtar?

to the stars.

Berns tre helger i rad. Det är kul men fan inte billigt. Nu måste jag spara, spara och inte gå ut. Inte till Berns i alla fall, hur kul det än är. Har en framtid att se framemot, en dyr framtid som kräver en hel del pengar. Jag ska inte bo kvar i Sverige, jag kommer ta min man och flyga över jordklotet och stadga en framtid i ett land som ligger 24 timmar härifrån. Jag längtar. Om 20 dagar har jag och min man varit tillsammans i 2 år. Ihop, i cirka 730 dagar. Ungefär. Det är ju skottår. I 7 år har vi känt varandra, min fina och jag. Jag pratar ofta med honom om framtiden, även om han tycker att det är viktigt att leva här och nu. Det tycker jag också. Men jag vill prata om framtiden. För jag räknar med att ha honom där. Han räknar med att jag ska finnas där. Men man måste leva här och nu också, inte bara drömma. Det är viktigt att vara vaken, så att man inte missar något. Jag vill uppleva allt, allt, med honom. Jag vill för allt i världen inte gå miste om något bara för att jag är för rädd för att tänka på en framtid utan honom. Men han sa till mig, för nästan en vecka sedan, att det är viktigt att sluta sikta så högt. Siktar man för högt faller man också hårt. Jag gör ofta det, för jag har ofta för höga förväntningar. Han sa att man måste sänka ribban lite, så att man får det att fungera. Så att det kan gå hela vägen. Och det vill ju jag. Det vill ju vi. Så nu kämpar jag, för allt vad det är värt, att inte sikta så satans jävla högt. Jag siktar på att leva. Att ta det som det kommer. Att leva, här och nu. Med den finaste personen jag någonsin blivit och kommer bli tilldelad. Och jag tänker inte skriva "jag älskar dig Axel" en gång till för man får inte slita ut orden och han vet det så väl ändå.


it all started with a big bang, BANG.

Mitt liv senaste veckan, i stora drag. Sportlov, sovmorgon flera dagar i veckan, en ledig dag. Lugnt på jobbet. Nya träningskläder, blåa naglar. Träningsvärk. Onödigt mycket sötsaker. Finnar. Kärleksgnabb. Mys. Sex. Kyssar på näsan, läppar halv och bröst. Mys som sagt. Sovit tätt. Indisk mat. Omelett. Pizza till lunch. Ensam hemma. Helnatt på Berns, stod till och med på listan till 2.35:1, träffat gamla vänner, spenderat sjukligt mycket pengar på en och samma utekväll. Åkt taxi ensam. Firat min pappa, gett presenter. Träffat släkten. Gråtit. Varit arg. Andats. Levt. Så har det varit, den här veckan och nästan samma de andra veckorna också. Förutom sånt som bara händer en gång om året. Som sportlov och födelsedagar såklart. Men det håller på att vända nu. Värmen har börjat hitta tillbaka, och jag försöker hitta tillbaka till mig själv. Vet inte om jag någonsin har varit mig själv men nu är det dags att hitta till det ställe där jag ska vara. Jag måste sänka förväntningarna och inte vara så satans rädd för allt. Det börjar nu, det måste det. Det är på väg. Jag känner värmen i ansiktet. Våren kommer.

hi, again

Nu är jag tillbaka. Jag lovar.

i'll be back soon.

Bloggen kommer stå tom ett tag. Av personliga skäl. Vi får se om jag ens kommer tillbaka. Jag valde att starta den här bloggen för att så småningom komma tillbaka till den bloggprofil jag en gång varit, en som bara skrev och som ventilerade det som behövde ventileras. Min första blogg fungerade bra i flera år, innan några som inte skulle läsa den gjorde det. Då fick bloggen lösenord. Och lösenordet knäcktes och återigen fel personer läste. Jag bytte lösenord, igen. Och igen. Till sist var det jag och två till som hade lösenordet. Nu har ingen det, inte ens jag själv. Jag har glömt det. Förvirrat bort det. Tappat det i härvan av olika bokstäver och siffror, bakvända ord och engelska fraser. Bloggen som jag skrev på, från 2005 till 2010 är stängd för alla. Den finns kvar men är nästan onåbar. Där finns många minnen, många hemska men ändå minnen. Minnen och tankar, känslor och ord som jag velat bli av med. Som jag behövt skriva ner, för att få bort dom. För att få ut dom. För det är så jag gör. Jag är inte särskilt verbal, har ibland svårt att sätta ord på exakt det jag känner. Har svårt att säga det. Men texterna flyter alltid. Alltid. Det rinner ut i fingrarna och jag tänker inte ens. Precis som nu. Det som började som en ursäktande rad har blivit något annat. Men tyvärr verkar det inte som att den här bloggen kommer kunna fortsätta så. Tyvärr verkar det som om jag måste flytta, igen. För att personer som jag inte vill ska läsa, har hittat hit. Och läst. Tagit del. Lämnat fotspår efter som. Rivit upp sår och gjort mig arg och röksugen (och jag röker inte ens längre). Vi får se hur det blir, jag som äntligen börjat trivas här. Med mina skeva moln och med mitt nya alterego - sofialou. Vi får se hur det blir. Lösenord, ny adress eller bara att vänta ut. Jag återkommer, I'll keep you posted. Ni som har mig på twitter, följ mig där, för där finns jag.

P.S Texten i 400 slag-inlägget är raderad av ett enda skäl; Inte ens internet är fritt längre.

i follow rivers.



dear fat, leave me alone

Att tillägga: tröttheten/ilskan/frustrationen över att man har tjockat en hel helg, sett framemot söndagen då man kan träna, men vaknat upp med nackspärr+låsning i ryggen och får träningsförbud efter att ha checkat av med sin naprapat.

SÅ.JÄVLA.TRÖTT.

400 slag.

Det känns tungt att det alltid ska finnas något svart, att det aldrig bara kan få vara.. Vitt.

g'night

Idag sorterade jag all min tvätt. Som har legat i en tvättpåse sen innan nyår. Det tog inte så lång tid som jag trodde, när det kommer till organisering och att ordna så är jag ett proffs. Jag har det aldrig stökigt. Jag bäddar sängen varje morgon, även när jag inte har tid. Även när jag är hos pojkvännen.
Det visste ni kanske inte.

sleep tight, don't let the bedbugs bite.


RSS 2.0